För trettio miljoner år sedan uppenbarade sig det första hundliknande djuret Cynodictis på jorden. Så småningom utvecklades släktet Canis, som blev Canis lupus eller varg, för ungefär 200000 år sedan. Från denna varg utvecklades de första tamhundarna för ca 12000 år sedan. Alla raser härstammar från vargen.

Hunden och katten är liksom vargen en köttätare, från naturen utrustad med käke, vassa tänder och ett matsmältningssystem som är anpassade till att äta kött. Kött är nyckelstimulans som sätter igång produktionen av hundens/ kattens magsyra.

Genom att jämföra matsmältningssystemens egenskaper hos hund, katt och människa, förstår man att de inte skall äta människans vanliga matrester. Hunden och katten har nämligen inga matsmältningsenzymer i saliven till skillnad från människan. Det finns helt enkelt inget i deras artegna föda som gör att ett sådant enzym skulle behövas.

För att kunna bearbeta och smälta proteiner till sina beståndsdelar, aminosyror, krävs en potent magsyra. PH-värdet hos hund och katt ligger minst en enhet längre än för människan, vilket innebär att hund och katt är mycket väl anpassade till att bearbeta proteiner men inte kolhydrater.    

En annan stor skillnad finns i mängden bakterier per gram tarminnehåll. Människan har runt 10 miljoner medan hunden och katten endast har cirka 10000/gram. Detta är logiskt då dessa är utpräglade köttätare och har inget att vinna på en omfattande bakterieflora. 

Sett till den artegna födan så finns alltså inget behov av kolhydrater i maten.

Av kostnads- och tillverkningsskäl väljer många producenter av hund- och kattmat att ändå tillsätta energi i form av kolhydratrika råvaror (spannmål), något som skulle kunna förklara den ökande diabetesförekomsten då det ställer betydligt större krav på de blodsockerreglerande systemen. Vid stor andel spannmål (icke artegen föda) bildas inte tillräckligt med magsyra vilket innebär att hunden/ katten kan drabbas av en rad problem eftersom bakterierna i magen inte dödas lika effektivt. Däremot är bukspottskörteln, tvungen att ”jobba över” livet ut, för att producera enzymer för att kunna smälta spannmål.

Protein kallas ibland för äggvita. Kroppen är uppbyggd av främst proteiner. Proteinmolekylen är i sin tur uppbyggd av ett otal aminosyror. Prof. McCay liknar i sin bok "Nutrition of the dog" aminosyrorna vid bokstäver och jag tycker det är en tänkvärd och målande bild av aminosyrornas roll. Fattas det bokstäver kan man inte skriva vad man vill. En del bokstäver behövs det fler av som A och E - på samma sätt behövs det fler av vissa aminosyror. Fattas det vissa aminosyror kan inte organismen bygga de olika proteiner som behövs för tillverkning av t ex muskler, hår, hud, antikroppar, nerver, blodets delar, insulin mm. Även i ben och benmärg ingår det proteiner.  

När hunden äter proteinrik mat är det för den skull inte säkert att den får i sig alla essentiella aminosyror. Det kanske fattas "bokstäver". Proteinet sönderdelas i magen -tarmen till aminosyror som sedan transporteras genom tunntarmens väggar ut i blodet. Om det nu fattas eller är ont om en speciell essentiell aminosyra kan kroppen inte bygga tillräcklig med antikroppar eller insulin. Det är därför det är så viktigt att ge hunden ett s.k. fullgott protein.

 

Man talar, när det gäller protein, även om smältbarhet, dvs hur mycket hunden kan tillgodogöra sig. Hud och hår innehåller protein men hunden kan inte tillgodogöra sig detta, det har alltså ingen smältbarhet. Motsatsen är rått kött, lever och ägg som har en mycket hög smältbarhet, alltså hunden tillgodogör sig praktiskt taget allt protein i sådan föda. Hundar har svårare att tillgodogöra sig det protein som kommer från växtriket. Detta har även för en hund sämre aminosyrasammansättning. För stor del växtprotein i fodret, t ex från spannmål (havre undantaget), soja, ärtor och bönor kan lätt ge allergier och matsmältningsrubbningar.

Fett har stor betydelse som isoleringsmaterial och stötdämpare i kroppen (bl. a ögonhålor och njurar).

Det behövs för utvinnande av energi och används som reservnäring upplagrad i bl.a. muskulaturen, benmärgen och under huden. Hundar som arbetar hårt behöver mycket fett medan familjehunden, om den får alltför mycket, blir tjock och sjuklig.

Essentiella fettsyror finns främst i gris- och kycklingkött och solrosolja (Omega 6-gruppen), ägg, fisk och fiskolja, linfrö- och rapsolja och vissa inre organ samt i mindre mängd även i spenat, bananer och havre (Omega 3-gruppen). Brist på essentiella fettsyror ger exempelvis hudproblem, torr och mjällig päls, dålig tillväxt på valpar, fertilitetsproblem, ögonproblem, inlärnings- och nervproblem samt påskyndar åldrandet.

 

Fett har högre energivärde än kolhydrater varför det är bättre att öka fettinnehållet än att ge större matportioner om hunden skall arbeta hårt eller behöver lägga på hullet.

Hundar "tål", och behöver, mycket fett men lämpligaste ingående del av födan ligger på ca 15 % för normalhunden. 

Kolhydrater : Hundens ämnesomsättning är inte gjord för att ta hand om stora mängder kolhydrater. Dessa ligger i vegetabilierna inneslutna i cellulosaväggar som hundens matsmältningsvätskor inte "rår på". Hunden saknar dessutom enzymet "amylase" i sin saliv. (Hos t.ex. människan finns det och nedbrytningen av kolhydraterna börjar således hos oss redan när vi tuggar maten). För mycket spannmål (cerealier) orsakar digestionsrubbningar beroende på jäsning med utvecklande av gas i tarmarna som följd.
Viss mängd kolhydrater behövs för att försörja tarmbakterierna. Dessa är i sin tur viktiga för underhållet av en väl fungerande tarm. Hunden har inte samma behov som vi av kolhydrater för utvinnande av energi; här spelar fettet större roll för hunden.

En hund som äter mycket kolhydrater lägger lätt på hullet.

Innehållsförteckningen skrivs i fallande viktordning, med största råvaran först.

Om det finns en eller flera vegetabiliska råvaror i början av listan så är fodret sannolikt av enkel kvalitet. Kom ihåg att många fabrikanter delar upp spannmålsprodukter i så många poster som möjligt för att kunna ge förstaplatsen åt köttprodukter.

 

Förekomsten av köttbiprodukter innebär att maten är av låg kvalitet.

 

Studera pälsen efter minst 4 veckors användning av maten.

Om den blir glanslös så är maten av enkel kvalitet.

 

Om avföringsmängden är riklig så är maten av enkel kvalitet.

 

Om priset ständigt är lågt så är maten av självklara skäl av en enkel kvalitet.